Baby har anlänt och en till påväg -

Förlossningen

Publicerat 2013-04-18 09:42:05 i Allmänt

Tror vi va runt tio par som besökte förlossningen. Man såg spänningen i allas ögon, papporna log o mammorna klappade på magen o kände lite allvaret i det hela att om några veckor är vi här med den största smärta vi lär uppleva och sen framförallt, resan vi ska göra tillsammans när vi äntligen får träffas, klapp o mys med magen för o lugna sig ;D

Vi samåkte med Susanna och chris. :) Helt ofattbart vi gör detta tillsammans :P hehe slog mig extra igår när vi satt där på förlossningen.

När vi står i vänthallen så kommer de springade med en mycket besvärad kvinna på sängen o efter kom BM o sköterskor i full fart o bebissäng m.m. Niclas ansikte blir vitt, jag ser han mår dåligt. Ungefär tio minuter senare så blir pappan hämtad. Niclas sväljer en extra gång o känner enormt medlidande för pappan. Han går tillbaka i tiden och jag ser hur han spelar upp allt i sitt huvud. Ingen bra start på förlossningens visning för Niclas.

Vi gick in på ett av rummen, rummen där det händer. Jag tyckte jag hade rätt bra koll på läget men passade på o ställa massor med frågor. När man läst om en sak, ex. sugklocka. Så ser jag framför mig en toasug som man sätter o drar ut barnet. Va ju verkligen inte en sån :P haha men det är så man ser det framför sig när man läser i Johannas värld.
Vi gick igenom de olika faserna, smärtlindring, Epiudralen skrämmer mig något fruktansvärt :/ vet inte vf jag är så rädd för den, men helst inte den.

Hon visade de olika ställningarna man kan välja, jag har så svårt för o välja, jag tror jag vill lite stå på knä o hålla i ryggstödet, men jag har ju ingen anning.

Sen fick vi gå i gången där man får ligga efter förlossning, på bb där man stannar och lär känna varandra o bara är så länge som man tycks behöva. Jag vill nog stanna ett par dagar, emn vi får väl se hur man känner där o då. Iallafall vill jag att ammningen ska vara 100% för mig o Liten.

Ystad BB gav mig ett bra intryck, jag kände lugn o glädje där inne. Hon som visade oss sa dessutom att där va lite rörigt idag men det var inget jag reflekterade alls. Personalen vi fick träffat var glada och hjälpsamma.

Vi fick pratat med henne enskilt efteråt, Niclas känner ju att detta är lite jobbigt o börjar få detta att det närmar sig. (När hans Tindra föddes så blev det inte så bra) Vi bestämde att jag och Niclas ska komma dit en gång till och hälsa på, men vi ska få gå ensamma då. Nic stod ju utanför rummet hela tiden i princip, kanske för det var så varmt, kanske för han kände hur doft o allt påminde honom jag vet inte. Men han tyckte det var jobbigt och vara där.

Sen tyckte hon det var bra om vi skrev ner lite i förlossningsbrevet om Nics upplevelser så att de har möjlighet o ge honom lite stöd i det hela.
Han berättade att när han stod utanför förlossningsrummet så hade han pappan som de hade hämtat efter kvinnan kommit med det lilla barnet i famnen :) Det hade kännts bra o veta att det hade gott bra för dem :)

Sen åkte vi hem :) Blev en Mcflurry Daim på vägen hem, åhh guh helt löjligt vad jag njuter av glass nuförtiden, en person som aldrig varit så mycket för glass :)

Direktlänk, 3 Kommentarer

Kommentarer

Josefine

Åh det låter underbart men stackars din man! Visar ju att pappans upplevelse av en förlossning är precis lika viktig som mammans. Hoppas han får det stöd han behöver fram tills dess och att oron lättar så allt känns finfint sen när ni ska göra det tillsammans! Men det kommer säkert gå galant! Så spännande! Kram /J

Svar: Ja det skulle vara så skönt för honom om han bara kunde släppa sin oro. Tror ju garanterat det inte kommer bli som förra gången. Men visst är det synd o se honom sådär. Men samtidigt vet jag att han oxå kommer klara det galant, tvivlar inte alls på att han kommer vara mitt bästa stöd och verkligen finnas där för mig. Hoppas så att han får en fin upplevelse av barnafödande efter detta :) Visst är det skrämmande men ändå det absolut vackraste. Hur tror du att din man kommer vara? :)

Johanna

2013-04-18 @ 10:27:59
URL: http://Joeeeee.spotlife.se

MammaMia

Jag stod på knä, med Ludde. När det började hända grejer alltså. Det var skönt att kunna hänga med armarna över ryggstödet. Jag kan berätta lite mer på nästa dejt...// kram

Svar: haha ja jag tänkte inte stå hela öppningskedet direkt :P hahaha... Men ja gärna mer info sen :D

Johanna

2013-04-18 @ 11:06:10
URL: http://melvinsmammis.blogspot.com

Josefine

När jag vred min ena knäskål ur led förra året så var han jäkligt skärrad, skakade i kroppen och hade sig så den gången fick jag be honom andas ordentligt för han tyckte det var läskigt gastän han vägrat medge det. Han har liksom inga erfarenheter av när något händer okontrollerat. Han snackar om att det är "naturligt" och att det säkert kommer gå bra men jag tror att han inte riktigt vill erkänna att det är pirrigt ändå. Han är jäkligt lugn och stabil i psyket annars så det ska nog jäkligt mycket till för att det ska vända upp och ner på honom samtidigt som jag ibland tänker på knä-incidenten och undrar!! Haha.. Men jag brukar tjata om det där mest hela tiden känns det som, bara för säkerhets skull! ;)

köra groteska youtube-klipp och säga att det kunde vara vi, härda honom lite du vet! Och babbla på om att han måste vara mitt fokus när jag själv kommer tappa det om jag gör det. Och han lyssnar snällt och tar in så jag tror det kommer lösa sig! Längtar verkligen tills skedet då bebisen är ute, då är jag helt hundra på att allt kommer vara som bortblåst!! :D kram /J

Svar: hahahaha du är ganska hård :P hahaha Men ja hoppas det härdar honom då detta kommer vara hundra resor värre än ditt knä :P haha stackars..Men jag tror precis som du, vi kvinnor har instinkter, det har även männen. De kommer göra allt för oss när vi ligger där o har ont, de kommer vara rädda men kommer troligen step up o vara alfahane när kvinnan smärtar o deras kött o blod är påväg ut :P

Johanna

2013-04-18 @ 11:21:11
URL: http://Joeeeee.spotlife.se

Trackback

Förlossningen

Kommentera inlägget här:

Baby har anlänt och en till påväg

Försöker njuta av varje sekund