Förlossning

Tänker faktiskt inte så värst mycket på det.

Har ett par gånger försökt minnas själva smärtan, men det är som bortblåst, kan inte alls minnas hur det känns eller hur ont det gör. Helt otroligt.

Förra gången va jag så peppad o så inne i det. Denna gången tänker jag knappt på det och ärligt gör det mig lite orolig, som att jag inte kommer vara beredd. inte kommer vara lika fokuserad. Kommer det göra mer ont om jag inte hittar förlossningsknappen?

 

Min förra gick ju extremt bra med såklart vissa saker jag hoppas kunna ändra. Även detta på något sätt lite läskigt då jag ser framför mig hur det kommer gå. Förra gången så ovetandes, denna gången lite mer medveten.

Vill ju gärna köra helt utan någon bedövning igen, tyckte det va grymt  att vara så närvarande och klar i bollen. Men kommer jag klara det?

Med Matheo blev jag ju aldrig undersökt hur öppen jag var, något jag tycker de gjorde fel. Samtidigt gjorde det så att jag i mitt huvud va så inställd på att det va långt kvar o puff så bara kom han. Jag anser ju att min förlossning gick snabbt. Kanske tack vare att jag aldrig visste hur långt jag kommit i arbetet.

Vilket gjorde att jag aldrig kände något behov för bedövning eller så.

 

Sen vill jag ju väldigt gärna lyckas med detta att fånga mitt eget barn :P haha vet inte varför o andra kan tycka man är löjlig, men jag tycker det verkar fint och så häftigt att få vara med om.

Jag vill göra det helt enkelt.

 

 

Lyckas du med det hade det snarare varit coolt tycker jag! :D själv skulle jag vilja slippa ligga fastspänd till en CTG-apparat hela tiden som jag var förra gången. Och kanske också slippa ligga på rygg som de fick mig att göra eftersom man inte får någon kraft till att faktiskt krysta ordentligt, det gick något segt. Men det blir Ystad denna gången också för er del? :)