Ringde till min personalplanerare o bad henne kolla upp möjligheterna att mestadels få stå i bistron nu sista tiden. Såklart svårt o bara gå in o ändra. Dock tyckte jag det var jobbigt att det inte går o ändra eftersom jag är ags o de turerna är mycket svårare. grr. Är ju  okej o jobba fortfarande bara det att jag har så svårt för o gå o gå länge. Men men, förhoppningsvis jobbar jag med underbara kollegor som jag gjort hittills som kan hjälpa en.

 

Jag är verkligen ingen gnällfia men man måste oxå lyssna på sin kropp så är det ju bara.

 

Igår kände jag mig super gnällig dock :( Gnydde till för varje rörelse jag gjorde så ont hade jag. Idag har det släppt, men jag vet att det kommer tillbaka om jag är aktiv så får därför ta det lugnt.

Inget gå in till centrum o leta bikini idag iallafall.

 

Ska jobba i eftermiddag till ikväll, skönt jag får komma hem o sova i min egen säng :D

 

Min mormor fyller 80 på fredag, fina fina mormor. Jag åker till jönköping o missar festen. Många släktingar man inte sett på så länge som hade varit roliga att träffa. men men

stor sommarfest i början av juni, hoppas vi ses då :)

 

Nu när jag sitter o skriver vid skrivbordet så måste jag sitta en bra bit ifrån, magen är ivääägen :P haha. Känns så skummt o sitta så långt ifrån o ibland glömmer jag o trycker mot skrivbordet, dock bara en kortstund innan jag känner av magens stoppp kloss :D haha

 

Igårkväll höll knoddisen på med något skummt. Jag skulle så vilja se in i magen för o veta vad han sysslar med.

För det första meckar han mycket längre ner än han gjort tidigare.

Men han på något sätt lyckas få magen att vibrera, hmm vad gör han då??

Niclas höll handen på magen när han höll på som värst o sa typ, OJ SHIT

Inte klokt vad den lille kan ge sig till känna :D

 

Får allt oftare sånna lamp ovanförhuvudet upplevelser, typ ahh jag ska få barn, det är ett barn i min mage, ett barn som om några veckor ska ut :)

 

Det är så mycket känslor som kommer med detta. Man är världens lyckligaste o naiva, men oxå fruktansvärt rädd och orolig. Inför allt som komma skall, framtiden är så ovis.

Detta är så stort, det är verkligen det största man kan göra, detta är föralltid.

Inte nog med att vi får ett barn, men jag och Niclas har ju bundit fast oss till varandra  föralltid.

Inte för att man tvivlar på oss men ändå en läskig tanke om man nu skulle sluta o gå skilda världar.

Inga ex har jag haft så stora commitments med, alla har vi avslutat utan att behöva bry sig mer än om sitt eget hjärta.

Förlossning känns nära, jag är fortfarande inte så orolig, men tror egentligen inte alls jag vet vad som kommer hända o hur ont det kommer göra. Måste börja lära mig andas. Ska faktiskt se redan nu idag om jag kan hitta något, allt finns väl på youtube tänker jag :P

 

Mycket tankar som springer runt i ens huvud. Oftast är dem ju faktiskt glada o fina underbara tankar, men inte kan jag förneka att man även är rädd och orolig för detta äventyret.