Aldrig trodde man att man skulle få en bebis med kolik, lite mitt tankesätt har jag märkt, det händer inte mig/oss.

 

Men nu häde det, stackars lille barn fick kolik.

Kan nog säga att det är skönt det hände med mitt första barn för jag vet inget annat o jag visste inget annat än att bebisar gråter. Det va inte förren jag höll på o gå in i vägen jag faktiskt insåg att Matheo inte är allt för lätt, o han gråter mer än vad andra bebisar gör.

 

För vilka småbarns föräldrar är inte trött? Vilka säger inte att de inte får sova ordentligt om natten? m.m jag trodde inte vi hade det så farligt.

 

NU när Matheo är inne på sin 5 dag utan kolik så inser jag ju vilken skillnad det är. Nu är detta peace of cake.

Detta är helt underbart, jag har en helt ny bebis o lära känna känns det som. Jag behöver inte gunga honom aggresivt längre, räcker jag sitter ner o har honom nära de flesta gångerna.

 

Jag kan få honom o sluta gråta bara genom att prata med honom :D Asså det är så fantastiskt.

 

Jag kan lägga honom ner o vi kan bara titta på varandra i evigheter o bara mysa, inte en enda tår

 

Niclas kan komma hem o vi kan ha kul alla tillsammans. Vi har t.o.m filmat honom nu på kvällen med värsta leendet på läpparna o lite gott snack :D KVÄLLSTID

 

Har rapar nästan av sig själv nu :D Inte längre behöver vi kämpa i en timme för o få ut en rap, nu bara kommer den.

 

Nu när han är lessen är han lessen för han är missnöjd, o oftast rätt lätt o åtgärda. Ingen smärta i hans skrik längre, ni anar inte hur skönt det är för mitt hjärta o slippa höra hans panik i rösten o känna hur hans lilla mage krampar.

 

Att få ett barn med kolik har inte varit enkelt, tog mig ett bra tag innan jag insåg att det var det han hade och det är jag väldigt tacksam för, första gången mamma i all ära här.

 

2,5 månad och äntligen är han fri ♥