När en mammas ork tar slut

Igår brast det för mig. Jag kom till en punkt där jag inte kunde annat än sätta mig ner o gråta. Mina tårar kunde inte slut heller, hela förmiddagen grät jag.

 

Matheo är underbar, men stackaren har inte haft det lätt. Matheo är ganska krävande.

 

Svårt o förklara hur detta känns. För det är ditt barn, när han gråter dras du automatiskt dit, man får ont. Man blir själv lite lessen. Men tänk om ditt barn gråter hela tiden?! Vad gör man?

 

Stackaren har ju kvar sin hosta o allt slem som gör det jobbigt för honom, den onda cirkeln börjar när han blir lessen, det retar halsen på honom o slemmet är igång. Hostan kommer i attacker.

 

Han har kolik, stackaren har ont i sin lille mage. Det är i princip alla kvällar som försvinner i ett skrikmaraton på flera timmar utan uppehåll.

Dagarna är bättre, men även dem är fyllda med tårar, mycket för man vill ha närheten. Man vill vara på mamma hela tiden.

 

Jag kan inte längre njuta :( Känns som om jag är kvävd o vill bara någon ska ta över så jag får andas.

Men så tar någon över, Matheo är lessen. Jag tar tillbaka honom, ofta inte pga att han gråter utan för att jag tänker den som håller honomm inte vill hålla en lessen bebis.

Sen beror det helt klart på vilket skrik han har, vissa känner en mamma till,de som skär in i hjärtat, självklart vill jag ha honom hos mig då. Missförstå mig inte nu.

 

Jag känner jag inte vill ta mig nånstanns, Vagnen fungerar inte, bärselen är för varm. Vart ska jag ta mig? Sätta mig på bussen? Jag klarar inte ens o ta mig till bussen. Visst kan han ligga där o skrika, men det klarar man int heller av. Han vill ju bara upp, så då tar jag upp honom.

 

Han sover inte längre på dagarna, små powernaps på 10 min lite här o där. Ibland kan han ligga men då får jag vakta för nappen åker ut o han kan inte sova utan den, såvida han inte hamnat i djupsömnen.

Jag vill knappt ta en dusch, rädd han ska vakna o vara lessen o känna sig lämnad.

 

Natten den funkar för det mesta. han somnar vid 21-22 tiden uttmattad av sitt skrikmaraton, Den startar när N kommer hem från jobb vid 17 tiden. När M somnar är även jag helt slut o går o lägger mig jag med. En snabb puss på min sambo hann jag med. Sen sover han till 1 ungefär, somnar om snabbt efter sitt 1 mål, sen viid 3-4 tiden sätter magen igång. Han pressar o gråter o pressar så han blir helt röd o benen skakar. Jag försöker hjälpa honom, han sover fortfarande med inte kan jag sov med han gnyende o pressande. Tillslut vaknar han lessen. Men han kan inte få ut det förren vid 8 på morgonen. Oavsett om vi hjälper honom eller inte så är det samma.

 

Vänner frågar om man vill komma hit eller dit, jag orkar inte :( Ska vi ses på en fika? Hmm det funkar inte, jag orkar inte. Man kan visst det låta bebis skrika, men hur bekväm hade du kännt dig?

Han lutar ju inte ens när han kommer upp i ens famn.

Inte heller funkar det o sitta utan man måste upp o vagga för o få små tysta stunder.

Sen sitter jag här hemma med fetaste dåliga samvetet för att jag inte tar mig iväg till mina vänner utan ber vänner komma hit. Men nu kanske ni förstår? Jag hoppas det, Ni kanske redan har förstått.

 

Att åka till stora köpcentum m.m lockar inte, stora folksamlingar över huvudtaget är skrämmande, jag är såååå rädd han ska fånga ännu ett virus o bli sjuk igen.

 

Det är såklart inte ALLTID såhär, han har fina stunder oxå, tyvärr väldigt få.

Jag lever på vår morgonstund, den är fantastisk, vi har det underbart o jag drömmer om den dagen min bebis äntligen ska få ha det så en hel dag.

För visst är han en glad bebis, en social bebis, han skrattar o pratar massor.

När han tittar på mig med sina ögon som är fulla av nyfikenhet. Han är sprallig o full av energi.

Detta är vår morgon :D Den är det bästa nånsin, oavsett hur trött jag är så sitter jag där med honom o bara njuter o pratar o sjunger, jag samlar energi.

 

Jag är mäktigt imponerad över hur många saker man gör trots man inte har någon som helst ork. Jag är överaskad över hur mycket man klarar av. När man bara vill ge upp o lägga sitt barn åt sidan så tittar man på honom o man kan inte, man tar ett djupt andetag o lyfter upp honom igen, varje gång.

 

 

Jag hoppas att du snart får lite lugn o ro i din lilla kropp min älskling ♥

Jag älskar er sååååå himla mycket!

Åh duktiga Johanna!! Känner med dig, känner verkligen igen känslan (även om vi inte varit i närheten av så mkt otur som ni har). Har du testat pysventil på lillkillen? Den har vi kört när vår donna haft rejält magont. Hade jag inte läst om den hade jag inte vetat om den men tyckte verkligen den gjorde underverk. Använder man den när de inte gjort nr 2 kan jag nästan garantera att det kommer! Och den kan man använda sig av upp till 3 ggr/dygn.

När det skriks mycket är det verkligen svårt, speciellt med samvetet man har när man tänker att man är mamman. Men när jag har varit ensam och det blivit för mycket har det hjälpt att låta henne ligga själv (jag vet att höra deras skrik är stressande) men att bara kunna gå ut och andas lite för att få ny energi kan betyda så mycket när botten känns nådd, så har iaf jag känt! Glöm inte att du är världens bästa mamma till M även när det känns tungt, du är bäst på det du gör och om det hjälper så tänk på att om ett par månader är det förhoppningsvis förbi och sedan har ni år ni kan njuta av tillsammans!! Bamsekramar!!

Låter tufft, om du vill ha hjälp/tips så säg bara till. Finns kanske nåt jag kan göra.

Jag gick på babymassage med båda min barn, där fick vi tips om massage som hjälper och förebygger magknipen. Du har säkert redan testat detta men här kommer en länk till youtube

Jag gjorde dessa varje morgon på Thyra och Idun, när jag ändå tvättade och klädde dem och de har aldrig haft besvär med magen, om det beror på att jag masserat dem vet jag inte men det är värt ett försök.

Du har säkert redan testa Sempers magdroppar och Miniform? Annars finns de på apoteket.

Det är jättetufft att höra sitt barn skrika, att det inte hjälper vad man än gör. Man bär, vaggar, vyssar, kör vagnen, sjunger, matar och byter men inget hjälper. Det kommer att bli bättre, tro mig.

Trots att mina är 2 och 3,5 år så gör man allt för dem när de är sjuka/ledsna, jag går upp mitt i natten och badar kallt med Thyra är hon har hög feber, jag sitter ute mitt i natten oavsett om det är vinter/sommar när de har förkylningsastma/krupp. Det är bara sånt man gör, oavsett hur trött man är, för man älskar dem.

Håll ut, ni kommer att orka med detta. Tänk på att ni har många runt i kring er, familj och vänner som säkert hjälper till om ni frågar :) Det lilla hjälper ofta förvånansvärt mycket. Att bli avlastade en timme kan vara guld värt.

Låter som att ni har jättemysiga morgonar. Visst är det härligt när de börjar le och "prata"?

Ett tips. Låt någon gå en promenad med honom vagnen en timme och passa på att sov själv en stund. Tänk på att man INTE behöver ha dåligt samvete bara för att man ber om hjälp, alla behöver hjälp ibland :)

Stor kram till er!

Jag tar gärna honom på en promenad så du kan sova!!! :)

Vet du om att det är Öppen förskola i en av lokalerna i folkets park här i stan? De har babyrytmik, sång och övningar för bebisar och så
har de babymassage :) Man kan träffa andra mammor med bebisar, Anette och Lena som jobbar där är fantastiska. Här kommer länken om babymassagen

http://www.familjecenter.trelleborg.se/Webbskrivbord/Familjecenter/FOV1-001A10F7/I08921AAC?templates=Desktop

Kram