Tårar och missnöje

Som ni kanske förstått har Matheo fått en släng av kolik. BVC trodde det iallafall efter min beskrivning, men även jag och Nic har ju misstänkt detta ett tag nu.

Han skriker minst 3 timmar varje kväll.

Han är otröstlig.

 

Man klarar bara en viss del sen måste man lämna över till den andra, tillslut tryter tålamodet och man känner förtvivlan och hopplöshet, tårarna är nära, ibalnd har de kommit.

När jag lämnat över honom, reser jag mig upp sträcker på mig hämtar luft, tänker ahh så skönt.

2 sek senare skär hans gråt in i mitt hjärta och jag vill bara ha tillbaka honom i min famn.

 

Otroligt hur stark dragningskraft hans skrik har, jag vill inget annat än skydda honom, få honom o må bra och sluta gråta/ha ont.

Jag älskar honom med hela mitt hjärta, känns mer o mer för varje dag, otroligt, man undrar hur mycket dessa känslor kan växa.

 

Inatt va förresten en grym natt. Han sov med exakt tre tim mellanrum, klockat nästan på minuten.

Vaknat, ätit, rapat o somnat, I VAGNEN halleluja, förhoppningsvis snart sängen, men man nöjer sig med det lilla :)

Min duktiga lillkille, tack för en fin natt! <3

 

 

Usch jag tycker att Matheo och ni har fått stå ut med tillräckligt!
Jag kan förstå frustrationen när de skriker så länge, för de skriker inte specielt lågt och att inte kunna trösta måste va svårt. Jag hoppas det bara är nåt tillfälligt och blir bra snart!

Det finns ju något som heter kvällskolik... Prova ta hårfönen och blås mot magen men inte så det blir för varmt!! Det funka på Elias o han somna gott. Låter lite galet jag vet men vissa barn gillar det surrande ljudet o värmen mot magen.