Tiden går

Ja herreguh imorgon är Matheo 2 veckor. VA?!

Händer massor redan tycker jag. Han har nu underbar vaken mys tid ca 1 timme varje dag, dvs då man bara kan sitta o gosa o prata med honom, inget sova inget äta bara mys.

Han följer våra röster o är så duktig på o få ögonkontakt.

Igår fick han bada för andra gången, gick redan bättre o fanns stunder när han inte alls skrek utan bara tittade sig omkring. Lille gos har nu hår som står rätt upp :P haha trollunge :D

 

Jag?! Man är trött, går inte att undvika. Att jag sen har drgit på mig denna fruktansvärda hostan hjälper inte. Den gör så jag inte sover när jag väl kan o sen har huvudvärken hittat hem, migrän t.o.m.

Igår blev det bara för mycket :( Jag kände mig som en dålig mamma då mitt tålamod vid ammning svikta, jag orkade verkligen inte med hans tramsande o jag satt o grät.

Kan bara säga vilken tur jag har Niclas. Niclas tog allt igårkväll/inatt/imorse, förutom just ammningen då ju ;) Så jag har fått sova ordentligt. Det som är så skönt när Nic säger han tar det, jag ska slappna av, ja då gör jag verkligen det. Jag vet han klarar det galant o jag är inte alls orolig. Nu har jag duschat o gjkort mig iordning o känner mig som en ny människa. fortfarande hosta o migrän, men inte trött, och det betyder allt.

Matheo sover o jag vill bara han ska vakna så jag kan få pussa på honom.

Man är inte mer än människa...

Kroppen börjar läka ihop och jag känner snart inte längre jag just fött barn. Helt fantastiskt.

 

Jag har även slutat med näsdroppar :D :D haha det var et stort beslut (ja då är man mäktigt beroende) 2 dygn utan nu och min nästäppa är nästan helt borta, även detta grymt skönt. Detta kan oxå bidragit till mindre sömn då jag varit så täppt och dessutom snarkat.

 

Igår läste jag för 100 gången igenom min förlossningsberättelse, och redan nu börjar det avta, jag börjar glömma smärtan. Finns vissa partier som finns kvar, men mycket som jag redan börjat glömma. Helt otroligt haha. Måste ligga i naturens gång att vi kvinnor ska glömma smärtan, så vi gör det igen :P haha.

Iallafall är jag riktigt glad jag va så snabb med o skriva ihop om min dag när Matheo kom till livet, för det är sant, man glömmer snabbt.

 

Jag gråter lätt fortfarande, av alla möjliga skäl ibland vet jag inte ens varför. Men skönt är det, det lättar inom en att få gråta.

 

 

 

 

Hmm jag vet inte om man glömmer... 😀 Okej lite glömmer man men när man väl är där på förlossningen för andra gången så tänker man... Faaaan de va såhär det kändes, alla minnen kommer tillbaka och man minns mycket väl hur det var första gången. Då är det ju så dax, haha.
Trots detta tycker jag att det är det mest fantastiska jag har varit med om, jag tycker ju faktiskt inte att det var så farligt. Det finns andra saker som är värre. Det finns inget som går upp emot när man får upp sitt barn i famnen, helt obeskrivligt fantastiskt.