Ensamstående

All cred till de som är ensamma med sina barn. Att sköta precis allt o inte få en paus.

 

Under ett par veckors tid nu har jag o M varit för det mesta själva, Nic har fått lite små mys innan han stuckit till huset.

Hua jag känner hur det börjar tära på mig, hur tålamodet blir allt sämre.

Han har blivit så knepig vid läggning att det tar över en timme o få honom o finna lite ro i kroppen, men han är så trött så om jag slutar o låter honom vara uppe så bara gnäller han o kliar i ögonen.

 

Vi saknar pappsen ♥

 

Men snart bor vi i huset o då är vi samlad trupp igen, även om vi kommer fortsätta renovera är vi under samma tak o kan avlösa varandra med det ena eller andra.

 

Förövrigt gör han ett sjukt bra jobb i huset och köket börjar närma sig att bli färdigt.

 

Vår nattrutin verkar dock ha blivit lite bättre.

Han vaknar ju pigg piggelin kl 5 o tycker det är dax o gå upp, han är på gott humör o ligger mest o tittar. Så jag har börjat lägga ner honom i sängen, då ligger han o snackar o leker med nappen o pillar på spjällskyddet, efter 20-30 min somnar han av sig själv. Ibalnd får jag stoppa in nappen eller lägga min hand över ögonen så han lugnar ner sig lite, lille snackepelle.

Helt underbart så har vi kunnat sova vidare till 7 ungerfär, mer humant o gå upp då.

 

 

 

 

 

 

Vi älskar dig

 

Jag förstår precis vad du menar. Tänker ibland hur ensamstående klarar det. O då har man ändå en rätt lugn bebis som sover bra. Men tålamodet kan tryta ibland när de inte går som man vill. Men man får tänka att det går över och då känns allt bra igen. Såfort de somnat så försvinner all frustration direkt. Iaf för mig. Så man får försöka hålla ut de gånger de är krävande :) Matheo är iaf såå söt och verkar va ett riktigt charmtroll. Kan man tänka sig de redan är 5 månader! Man va ju nyss gravid.